Varje gång någon får klart för sig att jag cyklar till och från jobbet får jag ungefär samma reaktioner. Folk frågar hur jag vågar och om jag cyklar på vintern också och sen börjar de klaga på att cyklister är livfarliga. Cyklister kommer från ingenstans, de kör mot rött och de kör på trottoarer. ”Jag är livrädd för cyklister” är en rätt vanlig åsikt.
Och det är ju inte bra. Jag försöker begripa när cyklister faktiskt upplevs som farliga. Det handlar ju inte om cykelfältsproblematik, hur vårdslöst man än cyklar ute på vägen så är man egentligen bara ett hot mot sig själv, eller i värsta fall mot bilarnas lackering.
Jag brukar be om konkreta exempel, men hittills har jag inte fått något. Det handlar huvudsakligen om en allmän upplevelse om att cyklister kör för fort och inte plingar när de kommer. Vilket borde betyda att Stockholms trottoarer är knökfulla med cyklister som kör i hög fart. Vilket inte stämmer, jag tror aldrig jag sett någon cyklist cykla fort på en trottoar i Stockholm. Ever. Jag har sett barn cykla förhållandevis långsamt brevid promenerade föräldrar och jag har sett vuxna cyklister köra långsamt, men aldrig i en hastighet som ens avlägset skulle kunna upplevas som farlig.
Men ”trottoar” betyder olika saker för cyklister och fotgängare. För cyklister är trottoarer något som bara fotgängare är på. Men för fotgängaren är trottoaren den upphöjda yta som går brevid bilvägen.
Enter det främsta skälet till rädsla för cyklister:
Märket kallas ”Påbjuden uppdelad gång, cykel och mopedbana”. Några av dem har en vit markering i vägbanan, men även de försvinner på vintern när snön lägger sig. De här cykelvägarna är för fotgängare samma sak som ”trottoarer” och ofta är de just trottoarer som någonstans på vägen plötsligt också blir en cykel (och moped)-bana.
Men för en cyklist kan det mycket väl handla om en del av en milslång pendlarsträcka som körs varje dag. En annan cyklistbloggare uttryckte sin frustration så här:
Att promenera är fritt, man går sällan längs räta linjer när man är ute. Det är så det ska vara och jag går själv så. När man går tänker man heller inte nödvändigtvis på att man plötsligt går på en kombinerad väg, utan man fortsätter att strosa. Sen tänker man att, ”jösses, det kommer cyklister i hög hastighet här på trottoaren”.
För cyklister är mycket snabbare än fotgängare. Det är ofta själva poängen med att cykla istället för att gå till jobbet – det går rimligt fort.
Jag har alltså all förståelse för att det här upplevs som otryggt för fotgängare. Man blandar två olika typer av trafikanter, fotgängare och fordon av ett enda skäl, det är billigare än att göra riktiga cykelbanor.
Kombinera det med bilar som parkerar i cykelfält, eller för all del containrar, polisbilar eller snödrivor, och inkonsekvent planering där man som cyklist ibland inte ska bry sig om skyltar, så får du en trafiksituation där cyklister snabbt lär sig att de måste vara lika flexibla som fotgängare för att överhuvudtaget kunna ta sig fram. Behandla cyklister som fotgängare, så beter de sig som fotgängare.
Det här får såklart konsekvenser även i resten av trafiken. De flesta fotgängare går mot röd gubbe. Cyklister vana vid att behandlas som fotgängare tar med sig det beteendet och kör mot rött. De tar med sig beteendet att man får, eller ibland måste, köra lite som för att komma fram, och när man i huvudet är ”fotgängare” så tar man med sig att man har företräde när man ska över övergångställen och glömmer att man ska lämna företräde när man kommer på vägen och passerar ett övergångsställe. Man slutar bete sig som ett fordon helt enkelt.
Tillsammans bildar det en allmän känsla av otrygghet. Som cyklist kan jag inte göra något åt den usla planeringen. Men jag försöker påminna mig om att trots att trafikplaneringen i Stockholm har en helt schizofren inställning till vad jag är för typ av trafikant, så är sanningen att jag är ett fordon. Som cyklist är jag farlig för fotgängare, därför är det en bra idé att lämna företräde till dem vid övergångsställen, stanna för rött av samma skäl och åtminstone försöka köra försiktigt i uselt planerade cykelbanor.
Jag springer på gåbana på västerbron och har sett cyklister som cyklar på vänster sidan på trettoaren. Blir sjuk arg på dem. Hur ni kära cyklister reagerar mot sådant?
Det beror lite på hur du menar. Jag cyklar inte själv på Västerbron, men när jag tittar på Streetsview så är det i bägge riktningarna cykelfält till vänster:
Norrgående:
http://g.co/maps/hhwcf
Södergående:
http://g.co/maps/xwau6
Vad menar du? Jag har cyklat över Västerbron tor i över 10 år varje dag året runt. Var menar du att jag ska cykla? Till höger? Tyvärr är Västerbron ett dåligt exempel där gående, moppar och cyklister ska sammas tillsammans. Dock inte det värsta exemplet som strax dyker upp nämligen Tranebergbron! Den är helt idiotisk så tillvida att man valt att lägga all cykel, gång samt cykeltrafik på EN sida vilket innebär att man med stor olust tvingas möta alla cykelpendlare av olika kvalitet på väg in till stan när man som jag är på väg ur. Innan renoveringen hade den ett cykelfält till höger om bron men det försvann visst i samband med renoveringen 99-05.
lugna ner dig. Ville bara säga , Vi gående har också rätt att leva. eller hur? Vi också går till jobbet för att vara bra för miljön! Ja, Jag är en 22 årig kvinna som håll på att bli påkörd 100 gånger minst , även om jag går bara på gåbana!Jag menar att ta hänsyn på gående och tänk på att gående är svagare! MVH
Det största problemet är enligt mig inte olyckorna som statistiskt inte finns. Det största problemet är att fotgängare är vandrande farthinder. Och plingar man på dem blir det oftast 10 resor värre. I stort sett enda gångerna som jag varit nära att krocka i folk är när jag plingat. Min policy är att om fotgängarna inte blockar precis all tillgänglig asfalt så plinga inte. Sen ger jag blanka fasen i om det upplevs som obehagligt eller om den asfalten jag cyklar på till följd av ett vitt streck är trottoar. Det är den i regel säkraste metoden för alla inblandade, och jag gör hellre så än faktiskt krockar i någon som försöker väja som ett yrt höns efter att jag plingat.
Som skrivits några gånger så hör fotgängare och cyklister inte ihop. Cykeln har mer gemensamt med bilen, därmed inte sagt att cyklister borde fösas ut i biltrafiken slentrianmässigt.
En följdfråga som jag undrat länge över: Vad är egentligen reglerna för de små trafikljusen för cyklar? Är det lika förbjudet att cykla mot ett sånt rött cykelljus som att cykla mot vanliga rödljusen i korsningar? Eller är det som röd gubbe, dvs ej straffbart?
Jag retar mig på att så många av dessa cykeltrafikljus är korkat placerade på ställen där det inte finns nån korsande trafik alls, känner mig inte motiverade att stå där och vänta på grönt då…
Jag har kollat runt rätt mycket på just det och när det gäller röda trafikljus, oavsett storlek, är svaret tydligt, som cyklist är du ett fordon och ska stanna. Straffet är böter, eller om du har körkort och råkar ut för en riktigt sur polis, indraget körkort.
När det gäller röd gubbe är det otydligare. Det är förbjudet både att gå och att cykla mot röd gubbe men exakt vad straffet kan bli är otydligt.
För fotgängare är ordningsboten borttagen, men man kan fortfarande få penningböter under vissa villkor, tex om man orsakar en trafikolycka.
Jag misstänker att man kan åka på bot som cyklist som *cyklar* mot röd gubbe men är inte säker.
Själv retar jag mig mest på de stoppskyltar man som cyklist är tvungen att stanna vid, trots att de så uppenbart är uppsatta för tvåtonsbilar med högre hastighet och begränsad sikt. Jag skulle gärna se skilda stoppskyltar för bilar och cyklar.
Otroligt bra inlägg! Jag har också efterfrågat trovärdiga uppgifter på hur många fotgängare som har blivit dödade eller skadade av cyklister, har aldrig sett nån sån uppgift. När jag korsar en trottoar eller kör en kort sträcka på den för att jag inte kommer fram i körfältet så kör jag i krypfart och kör alltid runt fotgängare med god marginal. Ändå är det många, framförallt tanter som ropar ut sin rädsla för att jag ska köra ihjäl dom!
En annan sak som stör mig är när jag cyklar på cykelbanor i hög fart och kommer ikapp en mobilpratande fotgängare som går med ryggen emot mig mitt i cykelbanan. (t ex på Birger Jarlsgatan eller Skeppsbron) Jag bromsar då in och plingar, får då ofta en arg blick, en gång till och med arga skrik tillbaka ”Du ska fan inte plinga på mig!” Fattar inte denna ilska, jag vill ju skydda fotgängaren och mig själv från en kollision.
Det finns annat otrevligt man kan råka ut för på en trottoar pga av vettlösa cyklister. Jag har fått matkassar och annat jag burit på påcyklade och ibland skadade på trottoar (cykling absolutely verboten): på samma trottoar försökte en pajas vid två tillfälle skrämma mig av trottoaren genom att dra upp cykeln på bakhjulet (slutade båda gånger med att han vinglade av trottoaren). Jag transporterar modelbåtar och -flygplan som fotgängare: kommer då någon cyklande på ett olämpligt ställe är det lätt hänt att en modell värd en 10000 pengar och tagit ett halvår att bygga blir skrot.
Om folk blir ilskna för att du plingar, pröva med ett glatt ”Ohoj!”: då djävlar … (även om du först plingat ett par tre gånger utan att någon noterat det)
Mitt bekymmer när jag plingar på fotgängare i cykelfältet är att jag aldrig kan vara säker på vart de tar vägen.
Ibland kastar de sig åt höger, ibland åt vänster.
En gång på Stadsgården gick två personer bredvid varandra mitt i cykelfältet och när jag plingade hoppade de till och bytte plats med varandra. Det hjälpte mig föga.
Så det gäller att inte ha bråttom som cyklist. Men å andra sidan motverkar det lite syftet med cyklingen. Alltså, separata körbanor. Separata som i fysiskt åtskilda.
eller all fotgängare med lurar i öronen som hör NADA!
JJag kom på en sak till. Jag ifrågasatte en gång om man inte skulle försöka separera gång- och cykeltrafik lite mer i Göteborg. Jag fick svar brevledes från trafikkontoret att det behövs inte för det händer i princip inga allvarliga olyckor mellan dessa, punkt. Så jag antar att om Cissi Wallin skulle råka bo i Göteborg så kan hon enligt trafikkontoret att vara helt trygg. Själv fortsätter jag att sitta med händerna på bromsarna när jag cyklar genom staden.
Tittar man på statistiken så behöver fotgängarna inte vara så oroliga. I Luleå 2008 tex var det bara 7 olyckor mellan fotgängare och cykel *eller* moped av 902. De flesta är singelolyckor:
http://www.lulea.se/download/18.3f9205e7124c4acde1d8000283/Trafiks%C3%A4kerhet+f%C3%B6r+fotg%C3%A4ngare.pdf
Tittar man på Strada, så sker de flesta olyckor mellan fotgängare och cyklister på just kombinerade gång- och cykelvägar, 137 stycken i hela landet av totalt 342 cyklist+fotgängarkollisioner på 7 år. Mot totalt 20943 ”singel”-olyckor för fotgängare. Perioden är 2003-2010, samtliga avser sjukvårdsrapporterade olyckor.
http://www.vti.se/sv/publikationer/pdf/skadade-fotgangare-fokus-pa-drift-och-underhall-vid-analys-av-sjukvardsregistrerade-skadade-i-strada.pdf
Det handlar i huvudsak om att man upplever rädsla, inte att man faktiskt är är med om olyckor.
Men det spelar ju ingen roll, det innebär att man skapar konflikter i trafiken.
Det försvårar också pendlingscykling när delar av vägnätet i praktiken inte har cykelbana, utan bara gångväg. Man kan ju tänka sig responsen om man gjorde om delar av Essingeleden i Stockholm till gågata till exempel.
Jag instämmer helt.
Jag försöker få min omvärld att förstå att cykel är ett fordon som inte skall behöva framföras i gånghastighet. Inte behöver jag köra bil i 7km/h bara för att det yrar runt folk på vägen utan att se eller höra. Om alla betraktade cyklister som bilister så skulle massa problem vara ur världen. Man skall planera gång/cykelväg lika ofta som gång/bilväg. Man skall cykla på trottoaren lika ofta som man skulle köra bil där. Man skulle flanera med blicken på fötterna eller telefonen på cykelbanan lika ofta som på vägen. Man skall cykla mot rött lika ofta som man kör mot rött med bilen.
Jag tror att man får sätta sitt hopp till elcyklar. Med dessas intåg verkar folk förstå att det är möjligt att cykla 25km/h och att detta skall ske på cykelbanan.